Upplever du också att man var mycket mer nöjd när man var liten? Man kände sig så kunglig när man satt i sitt rum och lekte med sitt Lego, känslan efter att man byggt någonting mäktigt som man visade upp som man visste var imponerande för sina föräldrar. Gillade man Barbie mer än vad man tyckte om Action-man blev man retad av sin storebror eller kompis, men det spelade ingen roll för man var liten och då brydde man sig inte om vad andra tyckte.

Jag minns julafton för en massa år sedan hemma hos min pappa, det enda jag ville ha var en speciell hockeyklubba som min dåvarande idol Mats Sundin spelade med. Tomten kom och vi började dela ut julklappar och jag kände hur nervositeten steg till topp, jag hade laddat upp så mycket till just detta tillfälle. Det kändes inom mig som att jag bara ville slänga mig under granen och öppna varenda julklapp för att kolla om min hockeyklubba låg där. Presenterna delades ut och den gigantiska högen med julklappar blev allt glesare. Mina förhoppningar om det enda jag ville ha började blekna. Men plötsligt hände det... jag blev tilldelad en julklapp som hade formen av en strykbräda, jag slet upp det som barn gör, vet inte ens om jag läste vem det var ifrån, i paketet låg min hockeyklubba. Jag blev så glad, som att hela världen var ett pussel och att hockeyklubban var den sista pusselbiten för min perfekta värld. Jag sov med min hockeyklubba den natten.

Det gäller att hitta någonting som glädjer en i livet och hålla hårt i det, om varje människa hade någonting som de brann för skulle ordet depression inte existera. Det spelar ingen roll vad det är, man kan tycka att det är roligt att samla kottar eller vara grym på att göra volter. Jag spelar amerikansk fotboll och jag vet för mig själv att varje gång jag sätter min fot på planen försvinner alla problem och jag behöver endast fokusera på det jag brinner för.  Jag tror att det finns någonting som glädjer varje individ, det gäller bara att hitta det så vi alla kan bli lika glada som ett barn blev när han fick sin hockeyklubba på julafton.

Sincerely yours,
Oscar