"You're up there, took the stairs to the stars all alone
You left all the lights burning but nobodies home
I believe they deceived your tuneful heart too long..."

Idag när jag hade följt Fredrika hem satte jag på iPoden och gled hemåt medans jag diggade Alkaline Trio's nya album... Men jag ville inte hem, jag ville inte stänga av musiken. Jag tog en promenad istället och lyssnade färdigt på deras skiva och Avenged Sevenfold's senaste. Tänk er att få den känslan för varje låt, att inte vilja stänga av utan fortsätta att njuta av musiken.

Då slog det mig att fan vad jag älskar musik, inte all musik, men min musik...
Det finns inte en chans att jag hade presterat lika bra i livet utan musik.
Är jag nervös eller vill tagga till inför en match så kommer musiken alltid hjälpa mig,
vill jag komma bort lite från verkligheten så finns musiken där,
vill jag bli glad, arg... skulle kunna hålla på såhär hur länge som helst, men min poäng är att musiken kommer alltid vara där för mitt stöd och det är skönt!